DEL 2: VÄRDERING AV KÄNSLOR –HUR DET KAN STÄLLA TILL DET

Vad är egentligen känslor och varför har vi dem? Ibland kan det kännas som att man blir kidnappad och att det är känslorna som styr snarare än en själv. Kanske känns allting som ett enda virrvarr, ett hoptrasslat garnnystan som man inte kan reda ut på egen hand. För andra kan det kännas alldeles stumt eller tomt – känner jag ens någonting överhuvudtaget?

Känslohantering kan verka komplicerat, men är en färdighet som vilken annan som helst. Någonting som man kan lära sig att bemästra, precis som när man lär sig att cykla eller tala ett nytt språk. I den här serien av inlägg får du lära dig att bättre förstå och handskas med ditt känsloliv.

KÄNSLANS BESTÅNDSDELAR

I vardagliga samtal beskriver vi ofta känslor för varandra i förbigående, pratar om de som att de vore självklara ting som alla känner till – sorg, ilska, avund, beundran. Men vad är egentligen en känsla? Vad består den av? Ett vanligt sätt att beskriva det på inom psykologin är genom att dela in känslan i tre olika komponenter:

1. Den fysiologisk delen: alla känslor kommer med en uppsättning olika kroppsliga förnimmelser. Vid ilska brukar vi till exempel ofta få hög puls, bli spända och vilja göra oss ”stora” genom att gestikulera med armarna och kanske resa oss upp ur stolen. När man känner rädsla så är ofta det motsatta sant: vi försöker göra oss så små som möjligt, drar oss tillbaka eller kryper ihop, sänker huvudet. De nio grundaffekterna (som du kan läsa om i del 1) är samtliga förknippade med en uppsättning kroppsrörelser, ansiktsmimik och fysiologiska reaktionsmönster i kroppen.

2. Den kognitiva delen: känslor är ofta associerade med olika tankar eller tankemönster. När man är ledsen är det till exempel vanligt att reflektera mycket, tankarna snurrar runt i huvudet, vi blickar inåt och söker svar. Vid skam riktas ofta strålkastarljuset mot oss själv. Vi tänker på vad vi gjort fel och vad andra ska tycka.

3. Den beteendemässiga delen: den sista komponenten i en känsla består av hur vi agerar. Här kan vi ha väldigt olika beteendemönster beroende på våra livserfarenheter, vårt temperament och personlighet. En person som blir sårad kanske direkt vänder sig till en vän för stöd, medan en annan känner sig överväldigad av känslor och drar sig undan för att slicka sina sår i ensamhet. 

Kärnan i en känsla är att den får oss att agera. Känslomässiga impulser är hjärnans sätt att peka på att det är något som vi behöver göra – om vi är ledsna kanske hjärnan signalerar att vi skulle behöva tänka efter, dra oss undan och fundera kring hur vi kan förändra vår situation. Och känner vi glädje kan det sägas vara hjärnan sätt att be oss att stanna i situationen för att må ännu bättre.

Det är också värt att nämna att känslor lätt kan bli förstärkta av olika anledningar. Hur vi värderar eller tolkar känslan i fråga är en viktig faktor. Om man till exempelvis blir ledsen, men tycker att det är pinsamt och jobbigt och helst bara vill bli av med känslan, så gör vi en omedveten värdering av känslan som negativ. Detta gör att det blir betydligt mer komplicerat att hantera den. Kanske blandas också ledsamheten ihop med skam och rädsla och det blir som ett enda stort garnnystan av olika känslor som är svåra att skilja från varann.

Marktäckare är låg och tätt växande vegetation som lägger sig som en hinna över ogräs och hindrar det från att växa – precis som sekundära känslor.

PRIMÄRA OCH SEKUNDÄRA KÄNSLOR – SOM

MARKTÄCKARE

Inom psykologin skiljer vi mellan primära och sekundära känslor. Den primära känslan är den omedelbara känsloförnimmelse som uppstår i en situation. Exempelvis, föreställ dig att din chef under ett möte plötsligt börjar kritisera din arbetsinsats inför kollegorna. Din initiala reaktion kanske då är att bli ledsen. Kanske känner du till och med hur tårarna tränger fram bakom ögonlocken.

Den sekundära känslan är det som sedan följer på den initiala känslan och kan beskrivas som din känslomässiga reaktion inför den primära känslan. Tolkningen som adderas, skulle man kunna säga.

När tårarna tränger fram i konferensrummet börjar du kanske se dig omkring. Dina kollegor tittar på dig och du blir skamsen över att visa dig sårbar inför de andra. Du börjar oroa dig för vad de ska tycka – och skammen har tagit över.

Sekundära känslor kallas ibland för marktäckare eftersom att de tenderar att lägga sig över den initiala känslan som en hinna eller ett lager. I exemplet ovan tar skammen över och döljer den ursprungliga känslan – ledsenhet. Marktäckare är benämningen på låg och tätt växande vegetation som hindrar ogräs från att få ljus och luft, så att det därmed inte kan växa. Och det är precis samma funktion som den sekundära känslan har – att täcka över. Dölja.

Tyvärr skapar den sekundära känslan ofta ytterligare problem, snarare än att bidra till situationen. Ilska till exempel, som är den vanligaste marktäckaren, kan ofta dölja mer sårbara känslor från att bli uppmärksammade. En person som ofta blir arg kan till exempel lätt uppfattas som kall och hård utåt sett, när det egentligen finns en sårbarhet under ytan, dolt för andra att se.

Sekundära känslor är ofta socialt inlärda, och alltså inte nedärvda eller biologiskt betingade. Det är din uppväxt och omgivning som påverkat dig och lärt dig vilka känsloreaktioner som är tillåtna, och tvärtom – vilka som är mer förbjudna. Det är till exempel vanligt att män som växt upp i en miljö där de inte tillåtits vara sårbara ofta använder ilska som marktäckare. Det gör att de reagerar genom att bli arga i situationer där det kanske är mer sårbara känslor som rädsla eller ledsenhet som egentligen borde få spela huvudrollen.

När det gäller sekundära känslor finns det egentligen hur många exempel och varianter som helst – du kanske blir arg för att du är arg, arg för att du är ledsen, skäms över att du är rädd, orolig över att du är rädd eller skuldfylld för att du är arg. Alla har vi en kombination av primära och sekundära känslor som samspelar med varandra i komplexa mönster.

KÄNSLOR ÄR INTE RÄTT ELLER FEL – OM VÄRDERING

Som du säkert har förstått är känslor en ofrånkomlig del av livet – faktum är att det inte finns en enda människa i hela världen som inte har några känslor. Man skulle kunna säga att det är något som enar oss, på ett sätt är vi alla lika. Och som du har fått lära dig i tidigare inlägg i serien har känslorna ofta en mycket tydlig funktion, de finns till för att hjälpa oss att hantera olika situationer, guida oss genom livet och identifiera viktiga behov och önskningar.

Det är därför det så lätt blir tokigt när vi värderar känslorna som dyker upp, och då ofta på ett negativt vis. Sekundära känslor är ett utmärkt exempel på hur just sådana tolkningar eller värderingar kan ställa till det.

Är det någonting som är viktigt att förmedla, så är det att känslor aldrig är rätt eller fel, även om det stundtals kan kännas så. Vi vinner mycket på att försöka undersöka de känslor som dyker upp med nyfiket tillvägagångssätt, utan att döma eller värdera. Det är något som du kommer att få lära dig mer om i nästa inlägg i bloggserien, ett inlägg som handlar om känslospaning – en konkret metod för hur man kan lära sig att analysera och förstå sig på sina känslor bättre.

Det är också viktigt att tillägga, att även om känslor aldrig är rätt eller fel, så kan man helt klart konstatera att vissa känsloreaktioner inte är särskilt gynnsamma för oss. De kan till och med störa livet på ett sådant sätt att vi mår riktigt dåligt och utvecklar psykisk ohälsa som ångest eller depression. Att bli panisk rädd inför en flygresa hjälper oss knappast i stunden. Inte heller är det hjälpsamt att bli intensivt arg på sin partner i en situation då man kanske egentligen är rädd för att bli lämnad eller sårad och skulle behöva en kram mer än något annat. Det går inte att radera eller trolla bort känslorna, men vi kan lära oss att leva med dem och hantera dem på mer fördelaktiga vis.